Ja, nu ska vi diskutera någonting som inte brukar diskuteras i denna blogg. Vi ska diskutera EU. Det låter jättetrist, jag vet. Men jag såg en dokumentär här om dagen (onsdags kväll) och jag blev så arg. Så arg att jag måste få det ur mig.

När man läser till jurist i Sverige så är det en sak som trycks in i skallen från dag ett. Det fortsätts sedan och upprepas närmast till leda om och om igen: den demokratiska processen. Hur blir en lag till i detta avlånga land? Jag tänker inte tråka ut några läsare men en detaljerad beskriving (uppriktigt sagt har jag aldrig orkat sätta mig in i detalj) men det är en ganska komplicerad och långdragen process som utgår från den folkvalda riksdagen och lagförslag ska undersökas och förberedas i utskott och skickas ut på ett antal remisinstanser som ska få säga sitt. Det är alltså en demokratisk process: vem som vill får komentera och ge sina synpunkter på lagförslaget och hela processen utgår alltså från en folkvald riksdag som Sveriges medborgare valt ut.

Sedan ser jag det här  och jag blir så arg.

Vist ska man vara lite källkritisk och vist dokumentären tar inte upp något positivt med lobbying överhuvudtaget (det kanske ändå är lite mer komplicerat?) men bilden dokumentären tecknar (det rör sig alltså om ett ’dokument utifrån’- avsnitt) stämmer ändå ganska bra med bilden jag av min föreläsare när vi läste EU-rätt. Även om jag då var så fokuserad på tentan att jag liksom missade hela den biten.

Dokumentären handlar alltså om lobbying i EU. Om stora multinationella företags (ofta framgångsrika) arbete med att påverka och rent av styra de som sker inom EU. Dessa företag lägger stora pengar på att styra Europa i den riktning som gynnar dem. Jaha, tänker du då, vad är problemet med det? Problemen svarar jag är två:

 Stora rika företag har sällan samma intressen som vanliga medborgare. Multinationella företag jagar vinst och ökad vinst. Samhälleliga effekter är inte direkt intressanta (om inte dessa effekter i sin tur skadar vinsten) och vad som händer med vanliga människor ja, det är skitsamma. Ett exempel taget från dokumentären är oljebolag (mm) som försöker sprida tvivel kring den klimatförändringen och växthuseffekten. Det förstår vi ju allihop att stora feta oljebolag är mer trovärdiga i den frågan än de 99,9% av forskarkåren som envist hävdar att klimatförändringarna är människans fel.

Det andra problemet hänger med det första. Jag tror inte nån vill att de som härskar i EU ska vara multinationella företag som skiter i oss andra. De flesta av oss vill ha en demokratisk ordning. Inte en ordning där de med mest pengar styr kajutan.

Nu kanske du tänker: ok att stora företag har så stor makt är kanske inte trevligt. Men det är ju ändå så att alla kan åka till EU och lobba för i princip vad som helst? Är inte det demokratiskt? Jovist svarar jag då. Men bara i teorin. Ty vad har multinationella företag som många andra inte har? Jo, mängder med pengar. Att lobba är dyrt, helst ska man ha en hel stab som dagarna i enda jobbar för din sak. Det har multinationella företag. Men knappast miljöorganisationer.

Men vad fan har det här med oss att göra? En relevant tanke. EU är ju så långt borta och även om det där går lite halvskumt till så är ju Sverige en demokrati i alla fall.  Tyvärr är inte det där helt sant (jo, det sista är det även om det säkert förekommer en del lobbying här också) som nämnt ovan har jag läst lite EU-rätt. Jag har alltså bara läst lite lite EU-rätt (more is to come) men stod med en gång klart att EU påverkar Sverige väldigt mycket. Det var många rättsområden inbakat där. Marknadsrätt, arbetsrätt, invandring… och det verkar bli mer och mer. Och det gör väll ingenting, inte så länge det är Europas stater som styr Europa men chokladtillverkare, hemelektronikföretag och läsktillverkare ska fan hålla sig därifrån.

Då fick jag ur mig det. Skönt.

Se dokumentären nu!