Tentor alltså. Först pluggar man tills man dör och sedan känner man sig som död i en vecka efteråt. Nästan i alla fall. Fast om jag vore död så skulle jag ju inte vara så trött.

Jag kommer ihåg första tentan jag gjorde (sådan ångest, sådan ångest). Det kändes som att den gick skit (men det gjorde den inte) och jag hade svårt att fokusera på något alls i en vecka efteråt. Så trött var jag. Jag gjorde ett tappert försök att promenera en sväng i skogen men gav upp och gick hem när jag märkte att jag inte ens kunde fokusera blicken.

Nu ett år senare är jag fylld av visdom, erfarenhet och förbättrad studieteknik (hoppas kan man ju alltid) och inte alls lika trött. Men istället för att sitta och fundera på livets mysterier i bussen på vägen hem från skolan som jag brukar göra stensover jag istället. En timma i sträck, EN TIMMA, varje dag. Detta av personen som hatar att sova på dagen.

Förhoppningsvis är jag mitt vanliga jag inom en vecka.