Jag låg i sängen och  slötittade TV här om dagen när Socialdemokraternas partiledare Peter Löfgren plötsligt dök upp i rutan och deklarerade att Socialdemokraterna spenderat 30 miljoner av sin skuggbudget på att reformera högskolesystemet. Intressant tänkte jag. Ännu mer intressant blev det när han förklarade vad formen gick ut på.  Att utöka skolåret med en termin och alltså gå över till ett system på tre terminer istället för två. Det tredje terminen skulle då infalla på sommaren, då vi studenter som det fungerar nu har sommarledigt. Rent spontant kände jag att det var en dålig idé. När jag funderat en stund på saken tyckte jag fortfarande att det var en dålig idé.

 

 

Jag kan naturligtvis se fördelarna med ett system på tre terminer istället för två. Det stora syftet med denna förändring ska vara att utbildningen ska ta färre år i anspråk. Utbildningarna kommer i kurser och dagar vara lika långa som i dag men genom att även studera på sommaren kommer studierna klaras av snabbare och studenterna kommer kunna lämna skolan snabbare och börja jobba tidigare. And that makes sense. Syftet med universitets- och högskoleutbildningar är att förse samhället med kvalificerad arbetskraft och medborgare som kan vara till nytta för samhället på olika sätt. Syftet är inte att ungdomar (och äldre för all del) ska ha roligt i några år. Inte heller är det tänkt att ungdomar ska ”glida omkring” på fristående kurser i all oändlighet medan de funderar på vad de vill göra med sina liv.

Att lösa studenters försörjningsproblem på sommaren ska vara ett andra mål med denna reform. Genom att studera på sommaren blir man berättigad till bidrag och lån från CSN även under sommarmånaderna. Pressen och stressen över att hitta ett sommarjobb och få pengar att klara sommaren försvinner alltså. Jag är säker på att många studenter skulle uppskatta det. Ett plus i kanten för att studieskulden opåverkad då man fortfarande lånar för lika många terminer som idag. Jag vet dock inte om det är helt sant att reformerna föreslogs för att råda bot på problemen med studentens sommar ekonomi. Det är nog snarare en positiv bieffekt som lyfts fram för att försöka övertyga tveksamma studenter som mest känner att deras långa fria sommarledighet försvinner.

För det är naturligtvis den första spontana reaktionen, i alla fall för den stora majoriteten av studenter vågar jag påstå: TA INTE VÅRT SOMMARLOV! Men min tvekan går faktiskt lite djupare än så. Låt oss återgår till det faktum att sommarjobbandet skulle bli överflödigt och omöjligt om socialdemokraterna lyckas få igenom sin reform. Problemet är ju att sommarjobben är av stor vikt för oss studenter, både på kort och lång sikt. På kort sikt innebär sommarjobbandet att vi sparar ihop ett litet kapital som underlättar mycket för oss under resten av sommaråret. Det är många kursböcker som behöver köpas och det finns många andra hål att täcka som CSN inte täcker. Varifrån skulle vi få dessa extrapengar om möjligheten att sommarjobba försvinner? Det nya systemet innebär ju som konstaterat ovan inte mer pengar från CSN, bara samma inkomster som tidigare under en kortare tid. Det gör varken till eller ifrån när det gäller att täcka månatliga förlusten.

På längre sikt är sommarjobben (och för all del även eventuella extrajobb) viktiga för att en student ska kunna samla ihop en lämplig mängd arbetserfarenhet. Det är välkänt att arbetserfarenhet ofta är nyckeln till jobb. Ett tomt CV är ingen merit. Om studenterna tas ifrån möjligheterna att sommarjobba och få arbetserfarenhet är jag rädd att det blir svårare för oss att få ett jobb sedan när utbildningen väl är klar. Det spelar ingen större roll om de jobb vi haft under somrarna har väldigt lite eller ingen koppling alls till de jobb vi vill ha efter utbildningen. En arbetsgivare vill se att eventuella anställda har förmågan att sköta ett arbete och vilja att jobba. Jag är rädd att en reform av detta slag snarare skjuta studenter i fötterna snarare än att hjälpa oss. Ett närliggande problem är att det finns en hel del specialtjänster under somrarna som bara är till för att ge studenter arbetserfarenheter och fördjupade kunskaper inom aktuellt utbildningsområde (samt ge aktuellt företag möjlighet att sålla fram lämpliga kandidater till framtida anställningar och skapa en allmän good-will för företaget). Dessa möjligheter skulle försvinna med detta nya treterminers-system. Ett stort minus.

Ett tredjeproblem är de välkända om- och resttentorna. Att en student kuggas på en tenta någon gång är inget ovanligt. Att studera är långt ifrån lätt alla gånger. Det handlar inte bara om att lära sig nya fakta och system, det handlar även om att lära sig tillämpa olika metoder, analysera och tänka kritiskt. Det kan vara ett stort projekt att bara försöka förstå hur examinatorn vill att man ska svara och formulera sig på den satans tentan. Tur då att man har tid att plugga på sommaren och göra om tentan på något av resttentatillfällena i augusti. Fördelen är dessutom dubbel: gott om tid och ingen ny kurs att fatta parallellt. Det är ju det som är det kluriga med att göra omtentor under terminensgång. Först ska man klara av den vanliga studiebördan och ta sig an den nya kursen och samtidigt lista ut vad det var man gjorde fel på den förra. Nu har jag aldrig behövt ta i tur någon omtenta själv men vänner har berättat att det där med att fokusera på två kurser samtidigt istället lätt blir ingen direkt fokus på någon av kurserna och en reell risk för kuggning även på den nya kursen. De har också varit noga med att understryka att stressen kan bli mycket stor. Bättre då att bestämma att man tar den omtentan på sommaren istället för att  undvika att starta en spiral av kuggade tentor. TA INTE BORT DEN MÖJLIGHETEN! Att ta bort ”sommarlovet” skulle vara att ta bort studentens säkerhetssystem och plan B. Det är lätt att föreställa sig vilken stress det skulle orsaka. Sefan Löfven verkar dock inte förstå problemet alls. Hans enda kommentar är: andra länder får ett system på tre terminer att fungera.

Lyckligtvis verkar studentkårernas vice-ordförande se problemen, vissa av dem i alla fall. Han framhåller också att sommaren är viktig rekreation för oss studenter. Det håller jag med om men samtidig inser jag vi studenter inte rimligen kan kräva  mycket mer ledighet än alla andra. Vist är studierna krävande och vist behöver vi vår ledighet men det är det är krävande att jobba också. Därför tycker jag inte att ”studenter behöver lång sommarledighet” är ett vettigt argument emot denna reform (därmed inte sagt att jag inte fullkomligt älskar den lediga sommaren, I sure do, mycket). Så länge även vi får våra fem veckor CSN- betald semester får vi vara nöjda.

Det vore nåt. CSN-betald semester. Någonting säger mig att det inte kommer hända. Men jag utgår från att denna tredje termin ändå kommer lämna lite rum för ledighet.  Hoppas jag. Men läget är minst sagt oklart. Inte mins på grund av det INTE ENS ÄR EN RIKTIG REFORM. Bara ett inslag i socialdemokrateras skuggbudget. Vad är egentligen poängen med en skuggbudet?  Ok, att visa väljarna skillnaderna mellan regeringen och oppositionens politik och visa vad man skulle gjort om man hade makten. Men ändå, vist känns det lite löjligt? ”Nu ska vi låsas att vi har makten och gör en låtsasbudget”, håller de låtsasstadsmiddag och går på låtsasnobelfester också liksom. Jaja åter till ämnet.

Hur detta tretermins-system skulle fungera är alltså minst sagt oklart. Tydligen är tanken att den tredje terminen ska vara frivilligt till att börja med (vilket jag få medge skulle lösa många av problemen ovan eftersom man då kan välja och variera lite) men alltså bara till att börja med (och där är nackdelarna är tillbaka igen) och bara vara möjligt på ”de vanligaste utbildningsprogrammen”.  Okej. Spontan fråga. Vilka är de vanligaste programmen? Och vem bestämmer det och hur?  Lägget är minst sagt oklart. Men jag tycker inte det är en dålig idé. Japp, dålig idé.